Baloo babblar ut

Här finns det fortfarande chans för dem som vill vinterbada. Bara som ett litet tips! Gamlebyviken är inte helt frusen än. Även om vi inte har så många kallgrader som i inlandet, så tyckte vi att det narade kallt vid iskanten.

Det var bättre att promenera upp i kvarteren. Snön låg så fint i de gamla knotiga äppleträden.

Om bara en liten fågel satte sig på en gren dalade den lätta snön ned, så det var bäst att skynda sig att fota.

Vildvuxna trädgårdar är det bästa jag vet. Det ska vara en massa träd och buskar. man kan bara tänka sig när snön smält. Säkert kommer det att fullkomligt sprängas upp med krokus, scilla och snödroppar. Nog kan ni se det framför er...

Kanske det dröjer ett tag förstås. Vintern har ju just börjat. Först måste vi ju vandra omkring och titta på det här fina snölandskapet. Vi får ju inte glömma hur det ser ut nu.
När man kommer in är det inte så dumt att värma händerna på en mugg med varm choklad - jag menar grädde med varm choklad

Igår snöade det, men idag har det snöat ännu mer. Skönt är det då att kunna vara inne på jobbet. Däremot har man ju fått höra av patienterna att det har varit halt på vägarna. Till vattengympan gick det bra att gå genom kulvertarna, så jag behövde inte ens spänna på mig några broddar.

Kan ni förstå vad härligt det är att plaska omkring i denna varma bassängen, när snön faller utanför de stora fönstren, och bara titta upp i de snöhöljda kastanjeträdens kronor!
Efteråt möttes jag av Jan, som skulle möta mig med bilen. Jag har ett tråkigt besked sa han, och jag undrade på sjutton. Bilen står här utanför, och vill inte starta. Jag försökte snabbt kränga på mig mina kängor för att gå ut. Förhoppningen var att den kanske skulle starta nu efter en stunds paus. Inte då - motorn bara gnällde lite svagt. Vi gick upp på mitt jobb och ringde. Mina arbetskamrater, som stod och väntade på sin patient, kikade ut genom sin dörr och tyckte synd om oss (tror jag).
Trots snöoväder fick vi snabb hjälp med vårt batteri, som inte tålde lite kyla. I morgon ska det bytas ut. När vi kom hem hittade vi bildoktorns handskar i vår bil. Dessa får han tillbaka i morgon, när han kommer med ett nytt fräscht batteri .

Lennon önskar hela tiden att vi ska öppna dörren åt honom. Det skulle ju kunna ha blivit väder för en katt att hoppa omkring bland grässtrån, insekter och fjärilar.

Nej!!! Vilken besvikelse! Det där vita därute kan matte och husse få ha för sig själv. Lennon går och kryper ihop till en liten boll på sin filt och drömmer om bättre tider, medan matte och husse går på promenad.

Egentligen är det inte väder för människor att vara ute och gå heller. Naren biter i kinderna, men jag måste absolut gå fram och titta på de här husvagnarna. Aldrig har jag sett den här typen av "förtält" förut. Det är ju som riktiga hus

När vi viker av hemåt igen får vi vinden i ryggen, och det känns betydligt skönare. Så är snart den här långlediga helg slut.

Men den är inte riktigt slut. Först måste vi hinna och "Skypa" med Franz och hans familj

Det där var förskollärarens paroll, men man kan ju faktiskt vara inne också . Jan har suttit i "snickerboa" och skruvat och donat.

Själv lagade jag lite färgglad mat att pigga upp oss med. En arbetskamrat hade recept på tacos - för dem som inte gillar att kladda ned fingrarna.

Nu har jag fått fler lådor, så det blir lättare att hålla ordning bland grejorna. Jag tänkte att Jan skulle få ta över någon hylla från mig i garderoben. Konstigt nog blev det ingen extra plats kvar till honom. Ändå slängde jag en hel kasse med kläder. Ärsch, han behöver nog ingen mer plats

Kära nån! Detta var ju en utmaning till en senil gammal dam! Vad gjorde jag för 10 år sedan? Jag kunde inte gå tillbaka i mina gamla blogginlägg, för första bloggen gjorde jag så sent som januari 2006. Jag försökte titta i gamla almanackor, men den från 2002 sade inget av intresse. Så fick jag titta på mina gamla fotomappar. Det var ganska magert, men titta här:

Lennon hade inte flyttat till oss ännu, men se så liten han är. Den stora är Kitty och den lilla är Lennon.

Nuförtiden är det nog Lennon som är större än Kitty. Kitty tyckte Lennon var en busig katt, men han har lugnat ned sig betydligt med ålderns rätt.

År 2002 var också ett av åren jag och mina röntgenkompisar var med och paddlade drakbåt.

Det syns väl lite från vilken arbetsplats jag kommer? Har man jobbat där tillräckligt länge kan man se rätt igenom kroppen..

Vad gjorde du för 1 år sedan?
Den enormt snörika vintern 2010-2011 var som en dröm, för oss som tycker om att fotografera i naturen. Solsken, is, gnistrande snö och blå himmel. Det var en vinter att minnas. Glömmer man bort hur det var - kolla bara i bildarkivet!

Fem snacks du gillar?
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag inte gillade snacks! Nu har jag inte köpt något sådant på väldigt länge. Har jag en påse äter jag nämligen genast upp allt. Jan hinner inte smaka. Synd att jag blev påmind, för det bästa är nötter med chilismak. Nu måste jag säga högt för mig själv : Jag tycker inte om...

Fem sånger du kan hela texten utantill:
Min bästa genre är barnsånger. Tur att jag har fått mig ett litet barnbarn, för nu kan jag ge mig hän. Jag kan faktiskt texten till fler än fem.

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
Rädda Östersjön. Donera till hjärt- och lungfonden. Donera till bröstcancerfonden. Renovera min gamla trappa. Ge resten till mina pojkar.

Fem ovanor:
Går och lägger mig för sent på kvällen.
Lat.
Tråkig.
Hittar aldrig på några roliga resor utomlands och så.
Promenerar för lite när det är kallt och ruggigt ute.

Fem saker du gillar att göra:
Promenera bara det är lite, lite varmt och lite ljusare än nu.
Att greja och göra om i trädgården.
Sjunga barnsånger för Franz.
Läsa böcker.
Fotografera i naturen.

Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Högklackade skor.
Korta kjolar.
Inte för stormönstrat.
Strumpbyxor ( inte gärna)
Nej, jag skulle inte kunna bli transvestit

Fem favoritleksaker:
Franz
Lennon
Goliath och Zorro( Kalles hundar)
Kitty, Plutten och Lillen ( Kalles katter )
Datorn

Hemma i huset såg det ut att vara fint promenadväder idag. Solen sken, och det var riktigt ljust och fint.

Ute märkte vi att det inte stämde alls. Det märks inte heller på bilderna, men ute var det riktigt kylslaget. Promenaden blev inte särskilt lång.

Jag fick i alla fall några bilder, och det var det viktigaste för mig. Jag gjorde nog bättre nytta hemma, där jag håller på att städa bland mina tidningar. ICA-kuriren är en tidning, där jag varje vecka löser korsordet. Texten bläddrar jag igenom väldigt snabbt. Sedan står tidningarna fint och prydligt i nummerordning i tidskriftsamlare. När det gått ett år, är det dax att rensa i röran. Det är först då jag läser ordentligt. En del artiklar är väldigt läsvärda, så det tar några dar för mig att bli klar. Nu måste jag fortsätta...

När pojkarna bodde hemma brukade jag ofta tvätta hela tvättmaskiner med "svarttvätt". Hemma på Järnvägsgatan brukade mamma tvätta hela maskiner med vita lakan med handvirkad spets på. Jag kan se framför mig hur alla skinande vita lakan stod som segel i blåsten. Idag har jag tvättad "rödtvätt". Alla tomtar och änglar är borta, och det allra tråkigaste är ju att adventsstjärnor och adventsstakar är borta. Vi gick ut och köpte en liten lampa till hallen, och en ny lampskärm till köksfönstret. Fortfarande behövs det lite mysbelysning innan det blir lite längre dagar.

I dag är julens sista dag. Det är hög tid att plocka bort alla julprydnander. Visserligen är det fortfarande ganska mörkt om morgnar och kvällar, men det blir ljusare och ljusare för var dag. http://sv.wikipedia.org/wiki/Tjugondedag_jul I vår familj har vi alltid varit noga med att det är just idag julprydnaderna ska bort. Våran Daniel har ju födelsedag och just det året var det också fredagen den 13. Därför har 13 fått bli ett lyckotal för oss

Det är den store tomten som fyller år idag!

Vår julgran har som bekant redan åkt ut med foten före. Numera ligger den på altanen och skräpar. Vi har förstås sparat flaggorna i toppen. Ännu en landsflagga har sällat sig till vår familjs samling. Vi borde haft en Libanesisk också. Det är inte längre ovanligt att man har släkt från både öst och väst. En dröm vore om alla folkslag kunde blandas till 100 %. Då skulle jag tro att det kan bli total fred på vår jord. Men då måste nog alla religioner blandas ihop också först. Kanske det låter naivt, men kanske, så småningom om några år...

Fläckvis har jag börjat städa bort lite av julen. Granen åkte ut för en vecka sedan, för den barrade mer än lovligt. Lennon gillade att ligga under granen, och fick fullt med barr i pälsen. Snart hade vi barr överallt. Idag har vi köpt en ny vaxduk. Jan tyckte det var en tråkig färg. Jag tyckte den var jättefin. Det är glänsande vita blommor i mönstret, men det syns inte på bild. Billig var den också, så vem vet. Kanske vi köper en till. Jag kan tänka mig att det snart kommer trycksvärtefläckar på den. Det fanns det i alla fall på den gamla. Hur det nu kan komma sig?
När vi kom hem fick jag en outsäglig lust att möblera om. Jag snurrade runt lite på möblerna och tänk vad mycket det kan göra med lite förändring. Jag har inte så stora krav på att bli road

Nej, vi fick inte besök av vare sig Kasper, Melker eller Baltsar. Det kom istället 26 andra vise män och kvinnor. I sann "Kalle-anda" blir saker och ting bestämda VÄLDIGT snabbt. En rask omplanering alltså, och alla kom till oss istället för att vi åkte till dem. Så klart var det mycket praktiskare att ha 30-årsfesten hos mamma och pappa. Vi har ju en samlingssal på området där man kan få plats med hela Evelinas stora familj. Båda föräldrarna, alla 9 syskon med respektive och barn ställde upp mangrant. Evelina visste inget. Kalle hade sagt att de skulle fira i Västervik, för hans föräldrar ville ge en present.

Vi tog lite kaffe i väntan på jubilaren.

I samlingslokalen finns en bakdörr, med ett minimalt pannrum. Därinne pressade sig pappa och så många syskon som fick plats in. Vi stängde dörren om dem och skickade ut en spanare till parkeringen.

Spanaren visade in Evelina, Kalle och hundarna in i lokalen där jag tog emot. Till synes ensam, men det var dukat till så många. Evelina såg såå konfunderad ut! Jag sa att jag skulle hämta tårtan i rummet innanför, öppnade dörren och...

Ja må du leva, ja må du leva uti hundrade år....
Evelina blev så chockad att det nästan föll en tår, och jag tror inte hon var ensam om det. Det blev världens kramkalas, och visst är det fantastiskt att alla kunde komma! En bil kom lite senare med mamma och ytterligare en bror med familj. Somliga måste jobba lite först.

De minsta barnen hade hjälpt mig att dekorera tårtan. Non stop skulle det vara på hade vi fått order om, och så fick det bli.

När det är många som samlar ihop kan man till och med få en hästtransport i present. Nog tycker jag det ser ut som att Evelina är nöjd med sin dag